Tell the world im coming home

Idag är jag hemma och är sjukling, eller jag gör allt för att undvika att bli det!

Jag packar - inser att jag har verkligen inga kläder och försöker planera in ett besök till stan någon timme innan hemgång!

Igår slog det mig, jag åker hem nu. & jag är hemma i minst tio dagar.

Jag längtar något så fruktansvärt men det känns ändå konstigt. Det känns som jag knappt minns hur Felicia ser ut eftersom att det är väl snart ett halvår sedan jag såg henne sist. Anna har jag knappt pratat med och likaså Josefin sen jag for tillbaka efter min snabba visit hemma för cirka sex veckor sen! Jag har egentligen varit dålig på att höra av mig till alla. Men det känns verkligen som att jag är hemma när jag är här, det är kanske det som gör det. Jag bor ju som så bra! Men jag saknar alla nu och jag är snart på svensk mark igen ♥